Behöver pröva nya vägar

Invandring är inget nytt, men erfarenheter från gamla invandringsstäder som Borås och Göteborg visar att hittills prövade integrationsgrepp kan behöva förnyas.

Även om debatten kan låta yrvaken är det inget nytt att det kommer utrikes födda människor till Sverige. Men för 150 år sedan var det tvärtom, då var det svenskar som gjorde riskfyllda resor, ofta till Amerika, för att slippa svält och leva ett bättre liv.

1918 var det lika många som lämnade Sverige som flyttade hit. Sedan 1930 har det så gott som varje år varit fler som flyttat till Sverige än som lämnat landet.

På 1940-talet som arbetskraftsinvandringen tog fart. Ett välmående Sverige som hållit sig utanför andra världskriget lockade personer från krigshärjade delar av Europa som hade svårt att försörja sig. Inte sällan kom de från Finland och Sydeuropa och många fick jobb i textilstaden Borås.

Nyckeln är arbete

Där är Dag Forsström chef för Arbetslivsförvaltningen, den förvaltning som sedan 2010 på ett övergripande sätt har integrationsfrågorna som sin uppgift.

– Vi ser arbete som nyckeln till integration, säger han. Målet är att ingen boråsare ska behöva leva på bidrag. Kostnaderna för det kommunala försörjningsstödet har nu halverats jämfört med 2010, säger han. 75 procent av dem som lever på försörjningsstöd är från andra kulturer så det blir naturligtvis mycket av integration i det här arbetet.

I Program för ett integrerat samhälle står att alla boråsare ska vara delaktiga i samhällslivet och känna sig trygga i staden.

Det mesta vardagliga integrationsarbetet sker i kommunens olika verksamheter. Därför ska alla medarbetare utbildas i frågor som är viktiga för arbetet i den egna specifika verksamheten. I programmet för ett jämlikt Borås står att kunskaper om olika kulturer, interkulturell kompetens, normer, värderingar och förhållningssätt ökar personalens förmåga att ge fler invånare likvärdig service.

Arbetslivsförvaltningens roll är att utbilda nämnder och förvaltningsledningar och hålla dem informerade om läget. Bland annat samordnar man ett nätverk för integrationsarbetet och anordnar årliga seminarier.

Fadderluncher

Men arbetslivsförvaltningen har även egna verksamheter, bland annat en fadderförmedling där man parar ihop infödda boråsare med nya. Man förmedlar även kontakt mellan utrikes födda och företag. Fadderverksamheten har slagit väl ut, men räckte inte till när det kom många nyanlända pojkar och yngre män till Borås. Då ställde IF Elfsborgs supporterklubb upp och hjälpte till.

– Fotboll är internationellt, så där kunde vi ta emot många ensamma killar, säger Dag Forsström. När IF Elfsborg hör av sig till ett företag öppnar sig portarna mycket lättare än om det är vi tjänstemän som hör av oss.

Arbetslivsförvaltningen samordnar också en pool med företag som anordnar fadderlunch.

– Ellos och flera andra företag har tagit en så sådan här grupp, kanske 10–15 invandrare ätit lunch med personalen och snackat. Då får man inblick i hur det ser ut och fungerar på svensk arbetsmarknad.

Representerade sig själva

I Borås program för ett integrerat samhälle står: Etniska och kulturella grupper ska inte enbart respekteras, utan även ges möjligheter till att mötas och finnas med i en dialog som ger reellt inflytande i frågor som berör dem.

Det är enheten för integration och nationella minoriteter inom arbetslivsförvaltningen som arbetar med detta och som två gånger om året anordnar ett dialogmöte där alla som är verksamma inom integrationsfrågor är välkomna.

– Integrationsrådet är den viktigaste mötesplatsen för att få med målgruppens synpunkter, förklarar verksamhetschef Hans Johansson. Här har vi fått lov att göra om de strukturer som vi haft sedan tidigare.

Han förklarar att det i det tidigare invandrarrådet satt representanter för personer med bakgrund i vissa länder, men att de i flera fall suttit så länge att de mest representerade sig själva.

Nu består integrationsrådet av representanter för de största grupperna av nyanlända under den senaste tioårsperioden. Rådet fattar inga beslut utan är rådgivande. Arbetslivsnämndens ordförande och vice ordförande leder mötet och syftet är att de ska få med sig målgruppens egna synpunkter till det politiska beslutsfattandet.

Gör vi rätt saker?

Varje år ska resultaten av integrationsarbetet följas upp. En av dem som svarar för den inte helt enkla uppgiften är Lotta Didanovic Nilsson på enheten för integration och nationella minoriteter.

– Då vi sett av de svar som inkommit att många inte förstått vad integration är eller hur det rör dem samt att det i vissa fall varit svårt att ens få in svar har vi valt att undersöka detta närmare. Vi har därför intervjuat berörda på samtliga förvaltningar och bolag för att förstå bättre. Integration är ett begrepp som både är stort och som tolkas väldigt olika.

Hennes enhet arbetar både med nationella minoriteter och med integration. Det har visat sig att det finns lärdomar att hämta från det ena arbetsfältet till det andra, bland annat om hur man samråder.

– Den utmaningen har vi även i arbetet med nationella minoriteter. Det är långt ifrån perfekt, men där har vi kommit längre, säger Lotta Didanovic Nilsson.

Hon konstaterar att dagens samråd ofta snarare är informationsmöten och sker i slutna grupper med personer som tillhör någon förening eller organisation. Det är fem föreningar som är representerade i integrationsrådet, men i den fjärdedel av Borås befolkning som själva är eller har föräldrar som är utrikesfödda ryms det många olika språkgrupper.

– Det är inte tillräckligt. För att verkligen vara samråd bör det försiggå på olika nivåer, nå så många som möjligt och handla om delaktighet och möjlighet att påverka beslut.

För att få till ett bra samråd som fångar upp så många som möjligt av boråsarna har nu Lotta Didanovic Nilsson och hennes kolleger påbörjat ett utvecklingsarbete. Där ingår även resultatuppföljningen, utbildningarna för medarbetare och chefer och frågan om det är rätt saker man gör för att nå önskade resultat i integrationsarbetet.

Tar samlat grepp

För en så stor stad som Göteborg har integrationsfrågor på ett självklart sätt stått i fokus under många år. Det hindrar inte att man just nu befinner sig i en mycket påtaglig uppstartsfas.

Vi har tagit oss an frågan på olika vis tidigare. Vi hade Storstadssatsningen och vi har gjort många andra satsningar och punktinsatser, säger Ritva Gonzalez, verksamhetschef vid Social resursförvaltning. Hon samordnar arbetet för att göra verklighet av Göteborgs stads program för en jämlik stad 2018–2026.

– Hittills har vi inte lyckats jättebra, men vi lär oss hela tiden.

Ett tydligt uttryck för lärande är att kommunens politiker 2018 fastställde programmet för en jämlik stad med tillhörande plan. Avsikten var att ta ett mer samlat grepp än man tidigare prövat.

Fyra områden, vart och ett med strategier angivna, utgör tillsammans riktningen för arbetet med att alla göteborgare ska ha likvärdiga livsvillkor:
* En god start i livet och goda uppväxtvillkor
* Förutsättningar för arbete
* Hållbara och jämlika livsmiljöer
* Delaktighet, inflytande och tillit (ska genomsyra alla områden)

Det är mycket som börjat hända, säger Ritva Gonzales, men med de enorma skillnader vi har i staden har vi en mycket lång resa framför oss.

Integrera jämlikheten

I Göteborg talar man om integrering på ett speciellt sätt, nämligen jämlikhetsintegrering. Med det menas att integrera jämlikhetsperspektivet i kommunens ordinarie strukturer.

Ritva Gonzales förklarar att det kräver stor uthållighet för att lyckas riva ner de barriärer som idag skapar segregering. Framgången beror bland annat på hur väl man lyckas med att göra de analyser som krävs.

– Vi måste kunna göra tvärsektoriella och intersektionella analyser så att vi ser hur olika grupper förhåller sig till varandra men även i till exempelvis socioekonomisk ställning, funktionsvariation, könsidentitet, minoritet eller att man är ny i Sverige.

– Programmet vänder sig inte till vissa grupper utan hanterar egentligen allt samtidigt. Hittills har vi ofta gjort punktinsatser som spretat åt olika håll. Nu är utmaningen att orka hålla de här perspektiven levande på en och samma gång som en utgångspunkt för hur vi fördelar de kommunala resurserna.

Tydlig politik

En framgångsfaktor är att det finns en tydlig politisk styrning i arbetet mot en jämlik stad. Hinder ser Ritva Gonzales en miljard, om inte fler.

– Vissa hinder kan vi ta oss över eller komma under. Många har vi nämligen satt upp själva och då kan vi också bryta ner dem.

Ritva Gonzales exemplifierar med ett fall då det visade sig att ambitionen att använda skolor som arenor för kultur och fritid kolliderade med jämställdhetsambitioner. Stadens egna bidragsbestämmelser orsakade ett glapp på eftermiddagen. Bidrag utgick inte förrän 18.00 och att inte kunna vara där tidigare orsakade särskilt problem för flickor som lever i en hederskultur.

– Sagt och gjort, det ändrade vi på.

– Staden är uppbyggd av många nämnder och bolagsstyrelser och ibland fattas kontraproduktiva beslut. Utmaningen för oss tjänstepersoner är att lägga fram bra underlag till våra politiker.

Andra hinder är det svårare att komma runt. Bostadsmarknaden är ett exempel, men även vårdfrågor.

– Vi har sett att psykisk ohälsa växer bland barn och ungdomar och sliter hårt på våra familjer, men där är olika huvudmän inblandade. Därför har staden tillsammans med regionen undersökt om vi kan avtala om en sammanhållen barn- och ungdomshälsa. På så vis är det vi som ska samordna oss och inte barnet som ska hackas upp i delar som passar vårt utbud.

– Genom att lyfta de utmaningar vi ser för att hitta bra samverkansformer kan vi stärka vår rådighet.

Självbilden utmanar

Men den allra största utmaningen handlar om kommunens självbild. Den styr i hög grad hur man agerar.

– Det var en chef som uttryckte det såhär: När ska vi förstå att Göteborgssamhället är så mycket större än Göteborgs Stad?

– Det handlar om att skapa tillfällen där vi i kommunen och våra invånare kan tala gemensamt om samhällsutmaningar och då vara någorlunda jämbördiga. Då handlar det inte om att vi som kommun redan har definierat problemen och bjuder in. Det kan lika gärna vara tvärt om.

Ritva Gonzales menar att om staden inte för dialog med göteborgarna, civilsamhället, näringslivet och andra aktörer, då är det väldigt mycket som man i den kommunala förvaltningen inte ser, eller upptäcker väldigt sent.

– Här behöver vi hitta bättre former. Vi har hundratals olika gemensamma grupper, lokalt i stadsdelarna, utifrån vissa sakfrågor, föreningssamverkan lokalt och övergripande och näringslivdialoger, en uppsjö med former.

– Vi är bra på att göra det här i olika sakfrågor eller utifrån ett visst perspektiv, men vi måste också klara av att göra det och ha alla perspektiv levande på samma gång. Det är en av mina största utmaningar.

 

Bo Silfverberg

Läs mer

Dag Forsström

Hans Johansson

Lotta Didanovic Nilsson

Ritva Gonzalez