Den nya regeringspolitiken är oroande, säger Bilal Albomarak, vd i Support Group Network. Den förstärker de klyftor som redan finns i samhället.

I riksdagsvalet blev Sverigedemokraterna Sveriges näst största politiska parti och det största inom högerblocket. Sverigedemokraterna ingår inte i den nya regeringen, men har ändå ett avgörande politiskt inflytande.

Snart efter valet presenterades den nya regeringens politik i det så kallade Tidöavtalet. Det största utrymmet ägnas åt områdena kriminalitet och migration och integration. Sverigedemokraterna har själva sagt att de fått fullt genomslag för sin syn på invandringspolitiken. De har beskrivit Tidöavtalet som ett paradigmskifte.

Det är en riktig beskrivning. Tidöavtalet rymmer framför allt två principiellt viktiga och historiska avsteg från den sedan länge förda politiken.

Det första gäller det övergripande målet för integrationspolitiken: ”Målstrukturen för integrationspolitiken reformeras för att tydligare inkludera social, kulturell, ekonomisk, språklig samt demokratisk integration och anpassning” (ur Tidöavtalet).

I klartext: Målet med integrationspolitiken är anpassning. Det kallas assimilationspolitik, något som Sverige lämnade för cirka 50 år sedan då i stället en öppenhet för mångfald skrevs in i svensk grundlag: ”Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas” (ur Regeringsformen 1974:152).

Den andra principiella förändringen är att permanent uppehållstillstånd avskaffas. Samtliga uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade. Sedan 1984 har huvudregeln i lagstiftningen varit att bevilja permanent uppehållstillstånd.

Försämrar förutsättningarna för integration

Bilal Almobarak, Support Group Network, konstaterar att mycket i Tidöavtalet handlar om brott och straff.

– Det är invandrarna själva som bor i utsatta områden som drabbas mest av brottsligheten och har nog inget emot stränga straff för dem som begår brott. Men i första hand vill man se lösningar så att ungdomar inte börjar begå brott. I stället för lösningar pekas nu alla invandrare ut som kriminella. Det förstärker den klyfta vi redan har mellan ett vi och ett dom i samhället.

Han menar att politikens syfte i stället borde vara att bygga gemenskap, men saknar en politik för att öka gemenskapen i samhället.

– Nu verkar de som kritiserat integrationspolitiken ha kommit på ett sätt att försämra förutsättningarna för integration i stället för att förbättra dem. Det känns som om nationalism är viktigare än att ta vara på utrikesföddas erfarenheter och förmågor.

– Det är ingen hemlighet att utrikesfödda jobbar på de arbetsplatser som är nödvändiga för att Sverige fungerar som det gör idag. Jag tror att landet aldrig kommer att klara sig utan att erkänna att alla, oavsett bakgrund, bidrar med sin del för att landet ska fungera och utvecklas.

– Tidöavtalet uppmuntrar varken den svenska sidan eller flyktingsidan att träffas och göra saker tillsammans. Det är jättesynd. Jag önskar att fler ska kunna känna som jag kunnat göra, att allt det vi gör här i Sverige är till för det här samhället.

Chockerande snabb förändring

Support Group Network har varit kritiska mot den restriktiva migrationspolitik som den tidigare socialdemokratiska regeringen förde, men Bilal Almobarak ser en tydlig skillnad jämfört med politiken i Tidöavtalet.

– Socialdemokraterna gjorde lagändringar som vi har kritiserat, ja, men inte hur man ser på invandrare och de som ser annorlunda ut. Nu talas det i stället om invandring som om det vore ett brott i sig att invandra. En förändrad syn på invandrare påverkar inte bara nyanlända utan även de som varit här länge.

I de internationella samarbeten som Support Group Network har menar Bilal Almobarak att han märker att man i andra länder börjar se på Sverige som på Polen och Ungern.

– Man ser en chockerande snabb förändring från en humanitär flyktinginvandring som möjliggjorde tillgång till arbetskraft som Sverige behövde. Samtidigt fick flyktingbarn skolgång och hopp om ett nytt liv som de aldrig kunde få i flyktingläger utomlands. Nu föreslås i stället minskad invandring totalt och färre kvotflyktingar.

Som Saudi och Emiraten

Olika åtgärder som presenteras i Tidöavtalet försvårar integration, inte minst att permanenta uppehållstillstånd avskaffas.

– De kompetenser som vi haft med oss har Sverige fått gratis, en ingenjör, en läkare, en apotekare och så vidare. Kompetenserna fortsätter att komma, men frågan blir hur de ska kunna integreras i samhället och komma i gång i sina yrken?

– Sverige har riktat kritik mot Saudiarabien och Förenade Arabemiraten för deras migrationspolitik, men går nu själva den vägen. Jag känner folk i Emiraten som levt i landet under 40 år med ettåriga uppehållstillstånd som förnyats om och om igen. Det har aldrig skapat tillhörighet hos de människorna. Man vill inte hamna i samma situation i Sverige. Vi på Support Group kämpar för rättvisa och ökad inkludering och vi ser att den nya migrationspolitiken försvårar detta.

Växlar upp samarbetet

Bilal Almobarak konstaterar att Support Group Network är en migrantorganisation som arbetar för värden som regeringen inte vill erkänna. Frågan är vilket utrymmet kommer att bli för att arbeta med integration på arbetsmarknaden, i samhället över huvud taget och i kulturlivet? Hur påverkas regionernas arbete, kommer till exempel asylsökande att kunna få rätt stöd? Rätt till arbete? Rätt till vård? Rätt till språkinlärning, psykosocialt stöd och meningsfull väntetid?

– Regeringspolitiken som presenterats är en utmaning för alla som arbetar med migranter. För oss är det nu dags att kroka arm med andra organisationer i civilsamhället och utveckla det samarbete som vi redan har Vi kommer att ta flera konkreta steg och knacka på fler dörrar.

Vi kommer mobilisera människor för att öka stödet för de värderingar som vi främjar; allas lika värde, familjeåterförening som en mänsklig rättighet och att alla måste få sin chans i samhället.

Gör det svårare

Här följer några exempel på politik i Tidöavtalet som verkar ha utformats för att Sverige ska vara mindre attraktivt att söka asyl i och ge icke medborgare ett så svårt liv i Sverige att de väljer att lämna landet genom att ”återvandra”. Läs gärna hela Tidöavtalet.

På området Kriminalpolitik finns många förslag till strängare straff och skärpt övervakning. Bland annat ska visitationszoner kunna införas för att polis ”på en viss geografisk plats (ska kunna) söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon”. Föräldraansvaret för att barn och unga inte ska begå brott betonas starkt.

I en kommentar säger Bilal Almobarak att föräldrars ansvar inte uppmuntras genom att hota med att socialtjänsten ska omhänderta barnen om de inte kan svenska vid två års ålder.

– Det behövs i stället ett ansvarsfullt föräldrastöd som ger rätt verktyg för att föräldrarna ska kunna hjälpa deras barn att utvecklas och inte hamna i kriminalitet.

På området Migration och integration ska polisen få göra inre utlänningskontroller för att motverka ”irreguljär migration”, det vill säga för att hitta papperslösa. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och polisen när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det blir kommunens ansvar att säkerställa att en person har laglig rätt att vistas i landet.

Asyllagstiftningen anpassas efter EU:s rättsliga miniminivå. Under hela asylprocessen ska en asylsökande bo på ett transitcenter. Asylsökande som fått avslag på sin ansökan ska i princip hållas i förvar. Asylsökandes rättigheter begränsas så långt som det är rättsligt möjligt.

Rätten till familjeåterförening och anhöriginvandring minskas.

Antalet kvotflyktingar ska minskas från dagens 6–7 000 till 900 per år och väljas ut om de bedöms ha en ”välgrundad prognos för god integration i det svenska samhället och i förhållande till svenska värderingar” (ur Tidöavtalet).

Utländska medborgare ska kunna utvisas om de uppvisar en bristande vandel, det vill säga ”bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet” (ur Tidöavtalet).

Det ska bli svårare att bli svensk medborgare. Det ska ta minst åtta år och bland annat kräva egenförsörjning. Någon slags lojalitetsförklaring ska ingå när man blir medborgare.

Återvandring ska uppmuntras på olika sätt. ”Det gäller särskilt personer som inte integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer” (ur Tidöavtalet).

Bilal Almobarak frågar sig vem som ska avgöra om en person är kulturellt integrerad eller inte.

– Vi ser att avtalet inte bara saknar denna förklaring utan även verktyg som gör integration och inkludering möjlig. Detta är återigen oroande.

Människor ska inte söka sig till Sverige för att få bidrag. Därför ska en nyanländ inte få sociala förmåner och bidrag och icke medborgare ska kvalificera sig för att få tillgång till välfärden.

Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas och den sökande kan få betala delar av kostnaderna för asylprocessen.

Kränker barnens rätt

Flera organisationer i civilsamhället har reagerat starkt på den nya politiken och pekat på många risker för att mänskliga rättigheter kränks.

Bland annat pekar Rädda Barnen i en analys på att flera repressiva åtgärder inom kriminalpolitiken saknar stöd i forskning och evidens. Därmed riskerar åtgärder som kränker barns integritet, privatliv och rörelsefrihet att bli oproportionerliga.

Till exempel innebär tvångsmedel och visitationszoner som används vid enbart misstanke om brott en kränkning av människors integritet, privatliv och rörelsefrihet (artikel 16 i barnkonventionen). ”Vi hör redan nu barn berätta att de utsätts för visiteringar på väg hem från skolan bara för att de vistas i ett visst område, identitetskontroller på grund av sin hudfärg och blir portade från att vistas på vissa platser utifrån sin ålder” (ur Tidöavtalet och barnrätten, Rädda Barnen).

För att förebygga brott innebär Tidöavtalet även att möjligheterna att omhänderta barn från föräldrarna ska utredas och att föräldraansvaret ska göras mer tvingande med ekonomiska och andra sanktioner riktade mot föräldrar. Det kan få motsatt effekt, menar Rädda Barnen. Det ”– – – riskerar att spä på föräldrars rädsla för de sociala myndigheterna och leda till än färre tar kontakt för att få den stöd och hjälp de behöver och har rätt till” (ur Tidöavtalet och barnrätten, Rädda Barnen).

Även på migrationsområdet ser Rädda Barnen stora risker för att barns rättigheter kränks, bland annat förslagen om att avskaffa permanent uppehållstillstånd vilket skapar otrygghet, minskad rätt till familjeåterförening, minskad rätt till sociala förmåner och bidrag och offentligt finansierad tolk.

Rädda barnen riktar stark kritik mot att myndigheter blir skyldiga att anmäla till polisen eller migrationsverket om de kommer i kontakt med personer som vistas utan giltiga uppehållstillstånd i Sverige. Det, menar man, ”begränsar eller omintetgör rätten till utbildning för barn som är migranter och barn som fötts av föräldrar som är migranter i en irreguljär situation” (ur Tidöavtalet och barnrätten, Rädda Barnen).

Läs gärna hela Rädda Barnens analys här.

Inte längre rättsstat

Den internationella människorättsorganisationen Civil Rights Defenders uttrycker i sin analys av Tidöavtalet mycket stor oro. Den politik som där presenteras innehåller en rad åtgärder som tydligt strider mot normer för mänskliga rättigheter som Sverige är bundet av samt undergräver rättsstaten och vår demokrati.
Tidögranskningen, En rättighetsbaserad granskning av Tidöavtalet

Avtalet är, menar Civil Right Defenders, klart repressivt ”med fokus på fängslanden, även av barn och unga, hårdare straff, utökade möjligheter att övervaka och utvisa människor samt åtgärder som undergräver rättsstatsprinciper och mänskliga rättigheter” (ur Tidögranskningen, Civil Rights Defenders).

I Tidöavtalet blandas migration och kriminalitet, ofta med ett likhetstecken. Därmed pekas personer med migrationserfarenhet ut som orsak till Sveriges problem med brottslighet.

Många av avtalets åtgärder riskerar inte bara att särskilt drabba svaga grupper i samhället och etniska och religiösa minoriteter, utan visar en önskan om att skapa skillnader mellan olika grupper längs etniska och religiösa skiljelinjer.

”Om avtalets förslag på åtgärder blir verklighet kommer vi att få ett samhälle som inte längre vilar på rättsstatens grundläggande princip om allas likhet inför lagen. Rättigheter kommer inte att baseras på människors behov utan på deras grupptillhörighet och juridiska status” (ur Tidögranskningen, Civil Rights Defenders).

Bo Silfverberg