Ett trettiotal västsvenska aktörer samarbetar för att bli bättre på att identifiera och möta de behov som tredjelandsmedborgare har för att komma närmare arbetsmarknaden.

– Jag ser en vilja hos kommunerna att klara det första mötet bättre, att hitta en ömsesidig förståelse så att man kan hjälpa individen att själv vara en aktör genom hela processen, säger Nigar Ibrahim, utbildare från Support Group Network.

Huvudlinjen i rikspolitiken går idag ut på att med krav tvinga människor att ”integrera sig”. Ett bakomliggande antagande är att utrikesfödda som står utanför arbetsmarknaden inte vill arbeta.

– Men har de frågat människor om de vill jobba och fått svaret ”Nej, det vill jag inte”, kommenterar Nigar Ibrahim, organisationsutvecklare inom Support Group Network, SGN. Det är lätt att stå bredvid och prata och göra politik, det är en stor skillnad mot att i verkligheten stödja människor i att ändra sina liv.

Nigar är utbildare inom Helhetslyftet, ett stort EU-finansierat projekt med tredjelandsmedborgare som en målgrupp. Projektet pågår till sommaren 2025. Tredjelandsmedborgare är ett begrepp som används i EU-sammanhang och syftar på personer som är medborgare i ett land utanför EU. Helhetslyftet syftar till att utveckla deltagarnas kunskaper i svenska, att förbereda dem för inträde på arbetsmarknaden och att öka deltagarnas känsla av delaktighet i samhället.

Det är Folkhögskoleförvaltningen inom Västra Götalandsregionen som driver projektet tillsammans med 30 partners med verksamhet i 16 kommuner i Västra Götaland och Kungsbacka kommun i Halland. I partnerskapet ingår region, kommuner och deras vuxenutbildningar, naturbruks- och folkhögskolor, studieförbund och frivilligorganisationer.

En andra målgrupp i Helhetslyftet är personal som i sitt arbete möter tredjelandsmedborgare. I Helhetslyftet är det meningen att de ska få ökade kunskaper, få tillfälle att byta erfarenheter och hitta nya metoder för att stödja tredjelandsmedborgare i att närma sig arbetsmarknaden.

Folkhögskolor spelar en viktig roll i Helhetslyftet med sin erfarenhet av att stödja människor att hitta sin väg till arbete eller vidare utbildning. Det gör även Support Group, en migrantledd organisation med goda kontakter bland tredjelandsmedborgare. Support Group har deltagit i utformningen av Helhetslyftet och ska stödja personal hos deltagande organisationer med kompetensutveckling.

Support Groups roll är att stimulera ett nytt, annorlunda sätt att tänka, en attitydförändring till sin yrkesroll, och att omsätta den i det konkreta mötet med tredjelandsmedborgare.

– Vi ser varje människa som kommer till oss som en resurs. Sedan kanske det saknas en viss utbildning eller hon kan inte skriva, men människan har positiva egenskaper och kan olika saker ändå. Vi satsar på att varje människa ska känna sig väldigt väldigt välkommen och ska förstå att vi är väldigt väldigt villiga att lyssna till henne och hjälpa henne så att hon kan ta makt över sitt eget liv.

Nigar säger att hon möter ett stort intresse bland personal som dagligen träffar och arbetar med tredjelandsmedborgare.

– Jag ser en vilja att klara det första mötet bättre, att hitta en ömsesidig förståelse så att man kan hjälpa individen att själv vara en aktör genom hela processen. Man kan behöva backa som handläggare och låta människan som man möter vara huvudperson och få utrymme att berätta om sina egna erfarenheter, ambitioner och sitt behov av stöd.

– Om man tar hennes önskemål seriöst, lyssnar på henne aktivt och låter henne ha kvar makten över sitt liv kan personen växa, få ett ökat självförtroende och verkligen bli kapabel att ta sitt ansvar. Viljan att uppnå en vinna-vinna-lösning är en fruktbar grundattityd.

Jämbördig partner

Handläggarens roll kan då bli att som en jämbördig partner göra en kartläggning av alla personens resurser och utforma ett speciellt anpassat program som kan leda henne närmare arbetsmarknaden.

Nigar säger att hon ser många aktörer som arbetar på ett bra sätt, men alltför många, menar hon, slösar bort resurser och pengar för att man inte har ett tydligt fokus på att låta individen själv vara subjekt i stället för objekt.

– Man kan låta individen vandra från ett program på arbetsförmedlingen till ett andra och till ett tredje, eller på motsvarande sätt i skolan. Det blir en cirkelgång för personen som tappar intresse och motivation, mår dåligt, blir sjuk och till sist ger upp.

– Några handläggare som kommer i kontakt med målgruppen ser dem som ett problem. När man inte pratar direkt med de berörda kan man tro saker om dem, som att de inte vill, kan eller har kvalifikationer för att arbeta på svenska arbetsmarknaden. Man lever långt från den verklighet som målgruppen lever i och betraktar människan som ett objekt. Då är det inte konstigt om kommunikationen inte fungerar.

Kom rätt i tiden

– Helhetslyftet kom helt rätt i tiden för oss, konstaterar Carl Agnebrink, processledare inom Lerums vuxenutbildning. Målgruppen som är i fokus är den mest utmanande både för vuxenutbildningen och för kommunen i övrigt.

Carl beskriver elever som inte har förutsättningar för att tillgodogöra sig SFI-utbildningen, ofta nyanlända som kanske aldrig eller mycket lite suttit i skolbänken. En del, inte sällan kvotflyktingar, har stora barnfamiljer som begränsar möjligheten att studera och lägga ner den tid som krävs för att tillgodogöra sig en utbildning.

– Ska man utöver livssituationen tillgodogöra sig språket och komma in i samhällslivet och arbetslivet så är det förstås en jätteutmaning. Vi har idag väldigt få insatser eller aktiviteter som står till deras förfogande. Det här arbetet hade vi planerat att göra ändå, men Helhetslyftet kan vara en hävstång i vårt ordinarie arbete.

Även om många har bristfällig eller ingen utbildning har många lång erfarenhet av att arbeta som man inte sällan gjort sedan man var barn och på så vis lärt sig ett yrke. För att kunna tillgodogöra sig en svensk yrkesutbildning, förklarar Carl, behöver man nå upp till C- eller D-nivå i SFI, men för många i målgruppen som når upp till B, ibland A finns inga yrkesutbildningar som kan leda till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

– Vi behöver skruva på det vi gör inom SFI, koppla till samhälls- och arbetsmarknadsfrågor och rusta och förbereda individerna så de kan ta steg i rätt riktning. Ta den dolda kompetensen på arbetsplatserna, vad pratar man om på fikat, hur beter man sig mot en arbetsgivare, vilka rättigheter och skyldigheter har man? Kan man begära ledigt för läkarbesök, hur gör man då? Det här är generell arbetslivskompetens som du inte kan läsa dig till i en bok utan behöver prata om i dialog.

– Det handlar också om att inspirera. Vi har till exempel haft studiebesök hos arbetsgivare som i stort gjort en liknande resa och nu kan stå på egna ben.

Men den nationella nivån underlättar inte alltid. Ett exempel är omgörningen av Arbetsförmedlingen. Kontoret i Lerum lades ner för tre, fyra år sedan och kontakt med arbetsförmedlingen förutsätter en digital kompetens som målgruppen ofta saknar.

– Det finns absolut hopp för personerna som vi talar om, men det förutsätter att vi har styrkedjan intakt, att man har förståelse från beslutsfattarna att vi behöver arbeta okonventionellt för att individerna ska få de bästa förutsättningarna. Vi behöver utmana systemen så att de faktiskt möjliggör för individen att komma in på arbetsmarknaden. Där har vi en inte alltid så enkel dialog att föra både lokalt och regionalt och nationellt.

Bort från stuprören

Anders Nordberg Markhede, chef för Arbetsmarknadsenheten i Mölndal, konstaterar att det vanliga tidigare har varit att varje förvaltning för sig arbetar i sina stuprör, inte gemensamt med individens bästa i fokus.

– Resultatet blir då att man följer en gruppmall, först ska man gå i SFI som utbildningsförvaltningen anordnar, sen ska vi från socialtjänsten och arbetsmarknad ansvara för att individen ska söka jobb och komma ut på arbetsmarknaden. Det blir två separata spår utan samplanering eller någon vidare kommunikation mellan de inblandade.

– Resultatet av att placera in individen i stuprörslösningar blir att man inte har individens behov i fokus. Man ser man inte hur effekten blir av att de olika delarna inte förs ihop och åtgärderna därmed inte gagnar individen på bästa sätt.

Anders nämner exempel på personer som idag befinner sig längre från arbetsmarknaden än vad de hade gjort om kommunen tidigare arbetat mer ur ett helhetsperspektiv.

– Vi från socialtjänsten betalar försörjningsstöd, medan utbildningsförvaltningen står för SFI-delen. Men den individ som inte uppfyller kraven i SFI och inte gör tillräckliga framsteg har blivit utskuffad och inte längre kunnat få pengar från Arbetsförmedlingen om hon tillhörde etableringsprogrammet. Personen fick gå till oss på socialtjänsten och börja om från ruta ett, eller egentligen minus ett.

På så vis kan man säga att en negativ konsekvens av vårt tidigare arbetssätt har varit att en person hamnat längre från arbetsmarknaden än vad som hade varit fallet om vi mer hade haft helhetslyftstanken.