Möt Shadi, Yassmin och Faissal, viktiga kuggar i ett stort ESF-projekt som går ut på att unga vuxna i Västra Götaland som varken arbetar eller studerar ska kunna vara medskapare av sin egen framtid.

Vi träffar Shadi Salaimeh, Yassmin Daamash och Faissal Alchaar på Interkulturellt Center i Vänersborg. De är mellan 22 och 26 år, volontärer inom Support Group Network och tidigare i höst anställda av Rädda Barnen som unga samhällsutvecklare.

De har själva upplevt motgångar i arbetslivet och känt sig diskriminerade och är starkt motiverade för att tillsammans med andra ungdomar hitta vägar för att tackla svåra situationer på ett smart sätt.

– Jag är en social människa, säger Yassmin Daamash, och jag tycker om att arbeta med ungdomar. Jag har varit i samma situation som många andra unga. Jag upplever att de tror på oss.

Uppdämt behov
Deras uppgift som unga samhällsutvecklare är att möta andra ungdomar i Vänersborg, Trollhättan och i Uddevalla i ögonhöjd, alltså på jämställd fot. Genom att vara en bro mellan ungdomarna och kommunen, regionen, utbildningar och arbetsgivare vill de hjälpa ungdomarna att hitta verktyg för att komma vidare.

Målgruppen är inte bara unga vuxna som står utan arbete och studier utan de unga samhällsutvecklarna välkomnar alla mellan 15 och 30 år. De började sitt arbete med att bjuda in ungdomar som fanns i deras kontaktnät. Det kom cirka 15 deltagare vardera till två stormöten i Interkulturellt Center centralt i Vänersborg.

– Det är deras behov som ska styra, säger Shadi Salaimeh, och vi ville höra vad de behöver.

De mötte ett efter pandemin uppdämt behov av att göra saker tillsammans med andra. Ungdomarna ville lära sig om Photoshop, om smink och vad de ska göra om det till exempel bryter ut en brand. Men de frågade också efter jobbtjänster, hur man skriver CV och sådana saker.

Goda resurser
Genom att de unga samhällsutvecklarna är knutna till Interkulturellt Center som drivs av Support Group Network har de goda förutsättningar för att förmedla kontakt med exempelvis ÖDE-projektet som syftar till ökad egenförsörjning, det är nära till handledning i att skriva CV och andra saker man behöver kunna för att söka jobb. Det finns upparbetade kontakter med studieförbund, högskola med mera.

Många aktiviteter har dragits i gång. I slutet av november anordnade en grupp ungdomar med stöd av de unga samhällsutvecklarna en forumteater om diskriminering på arbetsmarknaden och svårigheten att få fast jobb. Ungdomarna hade skrivit texten tillsammans med Faissal.

Ungdomar har erbjudits läxhjälp. Nu planeras teoriutbildning för körkort. Yassmin har kontaktat en frisör angående makeupkurs. En kurs startar i början av december. Tillsammans med en kurs i att göra masker läggs en god grund för den maskerad som planeras till jul.

Utvecklar samarbete
Totalt har de unga samhällsutvecklarna nu upparbetade kontakter med ett 70-tal ungdomar som finns i Vänersborg, Trollhättan, Mellerud och Brålanda. Det är fler tjejer än killar och så gott som uteslutande utrikesfödda.

– Vi har försökt på olika vis att nå svenska ungdomar, säger Yassmin Daamash. Vi hade kontakt med några men de har inte hängt kvar. Det är synd, för vi behöver att de kommer till oss för vi vill arbeta med inkludering.

Ett stenkast från Interkulturellt Center finns Arbetsmarknadsenheten i Vänersborgs kommun. Även där vänder man sig till unga vuxna, lite tydligare avgränsat till ungdomar som inte klarat gymnasiet, går på försörjningsstöd och som blir sittande hemma utan egentlig kontakt med samhället utanför.

Arbetsmarknadsenheten är också en del av Vi-projektet. Hanna Henriksen Ekberg, Ulrica Johansson, Alexandra Willmer och Jenny Adamsson som arbetar där vill visa ungdomarna en verktygslåda med åtgärder som kan hjälpa dem att komma närmare studier eller arbete. De erbjuder bland annat motiverande samtal, vägledning och kartläggning, utbildningar på folkhögskola och Komvux och arbetspraktik.

Ett problem är att komma i kontakt med målgruppen och de sneglar nyfiket på de många ungdomar som de unga samhällsutvecklarna på Interkulturellt Center samlar.

– Vi har aldrig lyckats samla så många som 30 tjejer till en aktivitet, konstaterar Alexandra Willmer. Yassmin har sagt till oss att hon använder sig av sina egna kanaler och låter ordet spridas från mun till mun. Den möjligheten har ju inte vi på samma sätt.

– Det också finnas ett motstånd eftersom ungdomarna kan uppleva en brist på tillit till myndigheter.

Nu planeras ytterligare möten mellan Arbetsmarknadsenheten och de unga samhällsutvecklarna vid Interkulturellt Center för att se om de kan lära av varandra och kanske hitta sätt att samarbeta.

Less på att inget händer
Bakgrunden till Vi-projektet är att unga vuxna utanför arbete eller studier (så kallade UVAS) ofta faller mellan stolarna och blir lämnade åt sitt öde trots att många myndigheter har ansvar för åtgärder som var för sig kan vara betydelsefulla. Det saknas ett helhetsgrepp och samverkan där individen som det gäller hålls i fokus.

Såväl forskning som erfarenheter bland handläggare inom det kommunala aktivitetsansvaret visar att det är både smärtsamt och tröttsamt för unga utanför arbete och studier att gång på gång dela med sig av sin livshistoria utan att som en följd kunna se tecken på en verklig förändring i sina liv. I Vi-projektet vill man nu i stället undersöka hur den berörde i stället för att utsättas för åtgärder själv ska kunna ta ansvar för att utveckla sina livschanser.

Vi-projektet projektleds från Västra Götalandsregionen, Folkhögskoleförvaltningen, och drivs med stöd från Europeiska Socialfonden. Det är 19 kommuner, två kommunalförbund, folkhögskolor och anordnare av vuxenutbildning, Västra Götalandsregionens Regionsservice och Rädda Barnen som samverkar. Projektet följs upp genom forskningsinsatser från Uppsala universitet och Högskolan Väst.

Nytänkande förvaltningskultur
Två nyckelbegrepp som återkommer är möten i ögonhöjd och medskapande. I varje deltagande kommun har en särskild möjliggörare, en så kallad facilitator, utsetts för att särskilt se till att arbetet med de unga vuxna sker på ett sätt som inbjuder till medskapande.

– Det ligger en utmaning i att satsa på ett medskapande arbetssätt, konstaterar Therese Ydrén, projektledare för Vi-projektet. Det kräver ett engagemang från alla inblandade om det ska bli bra. Det har varit spännande att det inom ramen för projektet kommit fram nya arbetssätt och nya roller.

– En facilitator kan vara någon från kommunen, en lärare eller handläggare som får i uppdrag att samla ihop en lokal reflektionsgrupp. Facilitatorn kan bjuda in personer som man behöver arbeta tillsammans med för att nå de unga i målgruppen. Det kan gälla aktörer som ungdomsmottagningen eller medarbetare på olika nivåer i organisationen. Det viktiga är att de som behövs för att det ska bli en bra dialog kommer med.

Therese Ydrén understryker också att samarbetet med civilsamhället är en mycket viktig del i Vi-projektet.

– För att kunna arbeta mer dynamiskt och kunna lyssna till de unga behöver förvaltningskulturen påfyllning utifrån. Det finns forskning som visar att komplexiteten i vårt samhälle kräver nya sätt att arbeta, inte för målgruppen utan med målgruppen, för att man ska nå en trovärdighet för sin verksamhet. Här kan vi lära mycket av erfarenheter som gjorts inom Rädda Barnen och Support Group Network.

Med för att stötta

– Det är viktigt att inte se de unga i målgruppen som hjälpbehövande, säger metodutvecklaren Adnan Abdul Ghani. De är fulla av kapacitet men behöver få en rättvis chans att visa det.

Rädda Barnen är den enda deltagare i Vi-projektet som inte har ett eget utföraransvar i förhållande till unga vuxna utan arbete eller studier. Organisationens roll är i stället att tillföra kunskap tillsammans med VGR och folkhögskoleförvaltningen och att utbilda och coacha facilitatorerna, handläggare och chefer i ett medskapande förhållningssätt. Det är även Rädda Barnen som anställer och utbildar de unga samhällsutvecklarna, dels de vi mött i Vänersborg, dels en grupp som arbetar i Borås.

Christina Engström, enhetschef inom arbetsmarknad och integration i Marks kommun, har deltagit i två av de utbildningar som Rädda Barnen anordnat för att stötta kommunernas handläggare och chefer.

– Vi visste redan tidigare att vi behöver arbeta tillsammans med våra ungdomar, inte för dem. Men med de erfarenheter och metoder som Adnan redovisade kommer betydelsen av att hela tiden arbeta på ett medskapande sätt ännu längre fram i vårt medvetande, säger hon.

– Utbildningen har gett mig många tankar också om hur vi skulle kunna utveckla vårt arbete kring integration och egenförsörjning.

Beprövade utgångspunkter
Grundtankarna bakom den stöttning som kommunernas handläggare och chefer får inom Vi-projektet är desamma som byggde upp Support Group Network på Restad Gård med början 2014.  Adnan Abdul Ghani var initiativtagare då och nu är han som en del av sin tjänst vid Rädda Barnen metodutvecklare, utbildare och även med i projektledningen i Vi-projektet.

Han arbetar med utbildning och metodutveckling i ett team med personal från Västra Götalandsregionens folkhögskoleförvaltning. Tillsammans med sin kollega i Rädda Barnen, Hinda Talal, utbildar Adnan Abdul Ghani också Vi-projektets unga samhällsutvecklare på temat Ungas kollektiva förmåga.

I alla deltagande kommuner finns det inte så många utrikesfödda ungdomar. Projektet är inriktat lika mycket på alla ungdomar oavsett etnisk bakgrund.

– Det här är första gången som jag arbetar specifikt med svenska ungdomar, inte främst med unga som har flyktingbakgrund, säger Adnan Abdul Ghani. Det har varit en mycket bra resa. Teamet och projektorganisationen fungerar väl och vi från Rädda Barnen har kunnat utveckla effektiva metoder tillsammans med folkhögskoleförvaltningen.

– Vi vill att de som arbetar med ungdomarna ska möta dem i ögonhöjd. Huvudidén är att de använder en medskapande process, så handläggarna behöver tränas i att arbeta med unga människor, inte för. De viktigaste är att förstå att de unga som de möter inte behöver hjälp, de behöver stöd för att nå sin fulla potential.

Bör få en rättvis chans
– Precis som med flyktingar handlar det om att de behöver få en rättvis chans. De bör få tillgång till nödvändiga verktyg för att kunna vara en partner i utvecklingen av sin egen framtid. De ska inte ses som en hjälpbehövande som befinner sig under dig, utan ni är jämbördiga.

Arbetssättet ställer krav på att man vågar ompröva sin tjänstemannaroll. Adnan Abdul Ghani förklarar att man i projektet har velat utveckla verktyg för att stödja chefernas arbete med medskapande. Alltså skapade man en utbildning i Medskapande ledarskap, skräddarsydd för kommunernas chefer.

– Poängen med utbildningen är att öppna administrationen för medskapande processer och visa hur chefen ska kunna engagera sina medarbetare och ge dem utrymme för att arbeta medskapande. Vi vill även lägga en grund för att man ska hitta gemensamma medskapande arbetssätt tillsammans med såväl målgruppen som med interna och externa medverkande.

 

Bo Silfverberg