Related Articles


Möt kvinnorna som inget hellre vill än att komma i gång med livet igen, utbilda sig och få jobb. I projektet Första steget i Sverige trotsar de en påfrestande väntan på asylbeslut och finner hopp och kunskaper, vänner och glädje bland annat genom att laga mat tillsammans.

I Aktivitetshusets kök på Restad Gård i Vänersborg arbetar 14 kvinnor med rötter i lika många länder, Afghanistan, Colombia, Eritrea, Iran, Syrien, Turkiet och Somalia och många andra länder. De har alla, ensamma eller med sina familjer, knackat på dörren till Sverige för att söka asyl.

Man kan säga att de lagar mat, förra veckan god mat, khoresht sabzi, från Iran, idag empanadas från Colombia.
Man kan också säga att de rustar sig för den framtid i Sverige som de lämnat allt bakom sig för att komma till.
Man kan även beskriva aktiviteten som friskvård.

Farida Karimi beskriver vad det kan betyda att arbeta tillsammans i grupp för den som är uppfylld av den oro som följer med oviss väntan. Hon är själv restaurangutbildad och håller i projektet Första steget i Sverige tillsammans med Mahmoud Younes, Support Group Network.

– Alla deltagare bär på samma fråga, blir jag godkänd eller inte godkänd? Du mår inte bra och det berör hela familjen. Du har till exempel ont om pengar, men barnen kan inte förstå, de tittar på dig och ber om saker. Men när kvinnorna kommer hit till gemenskapen kan de glömma sina problem för ett tag.

Faridas optimism lyser i mångas mörker, hon säger att hon tänker positivt och att det kan finnas hjälp mot psykisk ohälsa utan att det krävs mediciner.

– I mitt land säger vi: Om mamma mår bra så mår hela familjen bra. Vid sidan av oron finns här också glädje. Om en av deltagarna får uppehållstillstånd firar vi alla med henne, även om man har sin egen oro kvar så blir man glad för andra.

Farida säger att människan behöver hopp, man kan egentligen inte leva utan hopp. I köket på Restad Gård blir det konkret.

– Det som deltagarna lär sig om köket och köksspråket har de nytta av överallt. Visst, alla mammor kan redan något om matlagning, men här lär de sig så mycket mer och får inblick i mer kvalificerad matlagning och får internationell kunskap på området.

– Och oavsett hur deltagarnas framtid kommer att se ut bär var och en med sig både kunskaperna och nyttan av att ha varit glad tillsammans med andra i samma situation.

Farida Karimi

Kvinnoträffar och jobbmässa

Projektet finansieras via länsstyrelsens program TIA, Tidiga insatser för asylsökande. TIA-pengar ska användas för att främja asylsökandes hälsa eller ge kunskaper i svenska språket eller om det svenska samhället eller om arbetsmarknaden. Första steget i Sverige ger alltihop.

Det riktar sig i första hand till asylsökande vid ankomstboendet Sagåsen i Mölndal och asylboendet på Restad Gård i Vänersborg. I målgruppen ingår även asylsökande i eget boende i Mölndal, Trollhättan och Vänersborg.

Matlagningskurser är en central del av Första steget i Sverige. De är utformade som en yrkesförberedande utbildning. Deltagarna lär sig bland annat ändamålsenlig kökssvenska, hygienrutiner, livsmedelsmärkningar såsom KRAV och Svanen med mera. Deltagare får ett diplom med sig som bevis på genomgången utbildning.

Deltagarna inbjuds också till kvinnoträffar där viktiga ämnen som föräldraskap och kvinnohälsa, förskola och skola, utbildningsmöjligheter, arbete och entreprenörskap med mera kan avhandlas.

Deltagarna erbjuds regelbundet stöd för att exempelvis skriva CV, personligt brev och söka arbete med mera.
Deltagare kan även föreslå aktiviteter utifrån egna behov, exempelvis en föreläsning om ett viktigt ämne eller en aktivitet utanför boendet.

Vid en jobbmässa kommer deltagarna att få tillfälle att utveckla sina närverk och möta rekryteringsföretag som kan erbjuda arbete åt personer med kortare utbildningsbakgrund.

I politisk motvind

Asylsökande och andra personer med bakgrund i länder utanför Europa möter i dagens Sverige en hård politisk motvind. Den svenska regeringen motiverar idag strängare migrationslagar med påståenden om att invandringen är orsak till olika samhällsproblem i Sverige. Invandrare, och särskilt asylsökande, görs till syndabockar för den svenska politikens misslyckanden på flera områden.

En av deltagarna i Första steget i Sverige är 55-åriga Asmad med rötter i Syrien, senast bosatt i det krigsdrabbade Jemen. Efter flera avslag på sin asylansökan hoppas hon på att kunna begära en ny asylprövning. Utan pengar och boende är livet satt på vänt. Hon flyttar med sin man och hans vuxna flicka som inte klarar sig själv mellan lånade boenden och får hjälp med mat i kyrkan som hon besöker.

Asmad förklarar att hon och hennes man sökte sig till Sverige för de trodde att alla här får sina rättigheter tillgodosedda.

– Men min advokat har förklarat att det inte längre är så i Sverige.

Den svenska regeringen har uttryckt att personer som söker sig till Sverige för att få asyl egentligen inte vill arbeta och delta i det svenska samhällslivet, de vill i stället få bidrag. Därför anser man att den som kommer till Sverige ska mötas av hårda krav och man håller på att införa det man kallar en kravbaserad integrationspolitik.

Det synsättet är mycket främmande för Asmad som under sina hittills tio år i Sverige förgäves sökt många restaurangjobb, både svarta och vita.

– Jag hade inte hört det tidigare, men så är det såklart inte. Hur kan man leva utan att arbeta?!

– Jag vill inget annat än att få uppehållstillstånd så att jag kan bli människa igen, skaffa den utbildning som krävs, arbeta och kunna tänka på framtiden. Det enda jag begär är att kunna anpassa arbetstiden tiden så jag kan ta hand om dottern.

– Nej, jag har inte hört någon som är i min situation säga att hon inte vill jobba, alla som jag talat med har samma inställning som jag.

Asmad blev glad när hon hörde talas om Första steget i Sverige, hon älskar att laga mat, det är det som hon tycker är roligast att göra.

– Även om jag gillar bäst att laga syrisk mat lär jag mig om mat från olika länder, det kommer jag att ha nytta av även om jag inte får uppehållstillstånd här. Jag tänker att jag skulle kunna anordna matlagningskurser även i ett annat land.

Behöver känna att man fungerar 

Med diplom från Första steget i Sverige i bakfickan tänker 23-åriga Doris att hon skulle kunna arbeta i köket på ett kryssningsfartyg. Det skulle nog passa henne. Hon är språkintresserad och behärskar svenska mycket bra efter bara ett och ett halvt år i Sverige. I Turkiet studerade hon ryska, hon var redan bra på engelska och ville arbeta som tolk och översättare. 

– Det är bra att kunna göra saker tillsammans med andra kvinnor i vänliga former. Det handlar inte bara om att få ett intyg att visa upp, utan det är ett stort värde i att vi får träffas och knyta an till varandra även om vi inte alltid är överens. När vi jobbar tillsammans i köket tycker jag att vi har ett bra och inkluderande klimat. 

Mahmoud Younes

– Att delta stärker min självkänsla. Som asylsökande är det viktigt att göra något, att uppleva att man kan fungera i ett sammanhang och inte bara sitta passivt i ett väntrum utanför samhället. 

– Vi har sökt asyl för att vi har goda skäl till det och när vi kommit till det här landet måste vi vara beredda att förändra våra liv och perspektiv så att vi kan fungera i samhället. 

Även om Doris inte är helt optimistisk angående sina chanser att få uppehållstillstånd i Sverige skulle hon gärna vilja integreras i Sverige. 

– Som volontär i Röda Korset har jag lärt mig att prata med och relatera till svenskar och att se svensk kultur både ur en invandrares och ur ett svenskt perspektiv. Jag vill verkligen bli en del av den svenska kulturen, språket, vardagslivet, ja, det som människor tycker om att göra.  

Blir glad och positiv 

Under de två år som gått sedan hon med sin familj kom hit från Iran har Zahra, 40 år, bott på Restad Gård. 

Hon tycker att det är rätt besvärligt att så många människor bor tätt tillsammans och delar kök och toalett, men framför allt känns det isolerat. 

– Jag är van att arbeta mycket. I mitt hemland arbetade jag med ekonomi och marknadsföring i ett livsmedelsföretag.  

– Jag hittade ett arbete på Vuxenskolan men utan samordningsnummer kunde jag inte få det. Även om jag har rätt att arbeta är det tre månaders kö för att få samordningsnummer och då hinner chansen att få jobb att försvinna. 

– Jag önskar att det fanns en person här som har till uppgift att hjälpa oss med praktiska frågor som rör anställning och arbetsrätt i Sverige. Det finns många nyanlända här som behöver jobb men som inte vet hur man gör.  

I bagaget från Iran har Zahra en masterexamen i International Business och hon vill inget hellre än att gå på SFI och fortsätta studera företagsekonomi på universitetet.  

– Men jag känner mig inte hoppfull. Jag har förstått att man i Sverige ser invandring som ett problem, att man inte vill att asylsökande ska komma hit, och det gör mig rädd för att inte få stanna. 

Zahra har ofta besökt Aktivitetshuset på Restad Gård för där finns alltid något att göra. När hon hörde talas om ett projekt där kvinnor tillsammans lagar mat från olika länder på svenska ville hon genast vara med. 

– Det är en jättebra aktivitet i en glad och vänlig miljö. Vi lär oss många nya ord på svenska och nya maträtter. Jag gillar lax med sås och potatis. 

– Jag har svenska vänner i kyrkan som jag besöker men här har jag också fått kompisar från andra länder, det känns bra. Projektet är viktigt både för den som får stanna och för den som får ett negativt beslut och måste lämna Sverige. Man får kompisar, lär sig svenska, blir glad och positiv. 

Läs mer om Första Steg i Sverige

—————–

Bo Silfverberg