När politikerna i fastighetsnämnden i Göteborg bänkade sig 24 maj skulle man ta ställning till ett medborgarförslag om att förhindra att nyanlända blir utan bostad. Det handlar om personer som enligt bosättningslagen fått genomgångslägenheter på fyra år, fem år för barnfamiljer. Förslaget var att andrahandskontrakten skulle göras om till förstahandskontrakt alternativt omvandlas till kommunala kontrakt.

Enligt fastighetskontoret i Göteborg uppnår cirka 1 300 hushåll som fått genomgångslägenhet enligt bosättningslagen sin maximala boendetid under perioden 2020–2023. Av dessa är cirka 500 barnfamiljer.

Medborgarförslaget var uppe i nämnden redan vid sammanträdet i april, men bordlades för att skapa utrymme för en politisk process som förhoppningsvis skulle resultera i enighet

Läs mer om bakgrunden i maj månads nyhetsbrev.

Barnfamiljer står i tur att sägas upp
Men någon enighet blev det inte. Frågan som fastighetskontoret ställde till politikerna var om förslaget skulle utredas mera.

Sju ledamöter från Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Demokraterna och Socialdemokraterna, svarade nej på den frågan.

Två ledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade ja och ville att fastighetskontoret skulle få i uppdrag att arbeta för att genomgångsbostäderna med andrahandskontrakt skulle omvandlas till permanenta bostäder med förstahandskontrakt.

Majoriteten vann och medborgarförslaget har därmed nått vägs ände. Nu fortsätter de uppsägningar som inleddes 2020. Barnfamiljer står nu i tur för att bli av med sin lägenhet. Många av dessa riskerar hemlöshet och kommer att behöva vända sig till socialförvaltningen för att få hjälp med boende.

Krockkudde
Det finns något som kan liknas vid en krockkudde som ska ta emot när det smäller. Vid sidan av det politiska beslutet har tjänstepersoner på fastighetskontoret tillsammans med kolleger i stadens socialförvaltningar och i det allmännyttiga bostadsbolaget Framtiden AB förberett ett projekt som riktar sig till barnfamiljer i akut hemlöshet som behöver nödbiståndsboende.

200 lägenheter per år ska under maximalt ett och ett halv år kunna hyras ut till barnfamiljer som saknar boende.

Sämre integration
”Med tanke på den forskning som finns på hur tvångsförflyttningar påverkar barn så är avsaknaden av barnperspektiv uppenbar”, skriver Bobbo Malmström (V) tillsammans med Emmali Jansson (MP) i sin reservation mot beslutet i fastighetsnämnden.

Båda är övertygade om att förutsättningarna för integration försämras när barn tvingas lämna skola och kompisar, det sociala nätverket raseras och det blir svårare att sökas jobb när man inte vet var man ska bo. De saknar barnperspektivet och respekten för att barnkonventionen numera är svensk lag.

– Barn som ofrivilligt måste flytta till osäkra boenden har naturligtvis en mycket svårare uppväxt, säger Emmali Jansson. Att dessutom bli ryckt från sina vänner gör livet i Sverige svårare. Vi hade velat att barnfamiljerna skulle få bo kvar, så att barnen kan få trygga uppväxtvillkor.

Göteborgs stad arbetar sedan 2018 för att uppnå bland annat att alla ska få en god start i livet och goda uppväxtvillkor. Både Emmali Jansson och Bobbo Malmström är övertygade om att förutsättningarna för att dessa mål ska uppnås nu försämras genom fastighetsnämndens beslut.

–  Jag kan inte se hur de som styr staden tar de här målen på allvar, säger Bobbo Malmström.

Spär på boendesegregationen
Det har också funnits en gemensam politisk ambition att motverka den redan starka boendesegregationen i Göteborg, inte minst när man fördelade lägenheter enligt bosättningslagen relativt jämnt över staden.

– När barnfamiljerna måste flytta försämras segregationen, eftersom se lägenheter som de nu bor i ligger runt om i staden, säger Emmali Jansson. Att få tag i bostad på egen hand är svårt och vi har sett att många av de vuxenhushåll som redan har behövt flytta ut har flyttat in som inneboende i redan utsatta stadsdelar.

Bobbo Malmström tillägger att när familjerna efter ett och ett halvt år tvingas lämna de tillfälliga boendena är det sannolikt att deras kötid på Boplats Göteborg gör att de lägenheter de kan ha chans att få ligger i redan utsatta områden.

Ingen överraskning
Mats Ahdrian (KD), ordförande i fastighetsnämnden och talesperson för majoriteten som sa nej, menar att man agerat för att den enskildes trygghet ska vara hållbar över tid.

– Vi har totalt 450–500 barnfamiljer med tillfälligt boende enligt bosättningslagen. Cirka hälften flyttar ut under 2022, övriga med 25 procent 2021 och 2023. Nämnden får information om detta varje kvartal. Själv följer jag utvecklingen månatligen.

Han understryker att dagens situation inte är en överraskning för någon. Från början, 2016, har man tydligt kommunicerat att det gäller tillfälliga bostäder och att de nyanlända skulle behöva ställa sig i bostadskön för att få förstahandskontrakt, precis som alla andra göteborgare. De har fått fortlöpande information och även erbjudits hjälp i sitt bostadssökande.

– Har man då inte lyckats hitta en bostad kommer man nu inom ramen för socialtjänsten få lägenhet i högst 18 månader och därmed ytterligare 18 månader i bostadskön.

Samma villkor som för andra
Göteborg har valt en lösning med tillfälliga boenden enligt bosättningslagen medan andra kommuner valt att förse nyanlända med förstahandskontrakt i syfte att underlätta integration.

Men Mats Ahdrian framhåller att kommunallagens princip om likabehandling av medborgare kräver att inte en viss grupp medborgare gynnas framför andra.

– Vår ambition har hela tiden varit att försöka finna en väg där vi uppmuntrar till att hitta eget boende, som övriga göteborgare får göra, samt att fånga upp dem som inte klarar det ännu.

Ganska få berörs
– Ur integrationsperspektiv finns det förstås risker med omflyttningar, att många hamnar i utsatta områden och det är inte optimalt att byta skola, säger Mats Ahdrian.

– Men vi har inte ansett att risken för sämre integration är så stor då det faktiskt rör sig om ganska få hushåll sett ur hela stadens perspektiv. Vi har ca 200 000 familjer med bakgrund i andra länder. Här talar vi om cirka 1 300 hushåll över fyra år.

Dyrt lidande
Många av de barnfamiljer som sägs upp från sina lägenheter väntas inte kunna klara ut sin boendesituation själva utan kommer att behöva be socialtjänsten om hjälp med boende som nödbistånd. I maj månads nyhetsbrev redogjorde flera tjänstepersoner inom socialförvaltningen för att det inte bara skapar mänskligt lidande utan även blir mycket dyrt för staden. Dygnspriset för ett fyrbäddsrum på vandrarhem kan vara cirka 1 000 kronor per dygn, alltså cirka 30 000 kronor per månad och cirka 360 000 kronor per år.

– Jag är efter fastighetsnämndens beslut ändå tacksam för att tjänstpersoner i staden har försökt ordna till en krockkudde i denna fråga, säger Simona Mohansson, ordförande i socialnämnden på Hisingen. Men det finns förfarande en hel del oklarheter och därför ser jag gärna att vi politiker fortsätter arbeta för att hitta fler lösningar som minskar det mänskliga lidandet.

Bo Silfverberg