Related Articles


Engagerade Göteborgare sätter press på politikerna genom olika aktioner.

Den hotande bostadslösheten för tusentals personer med flyktingbakgrund har debatterats mellan politiker i Göteborg under de senaste ett och ett halvt åren. Trycket på politikerna har ökat i takt med att allt fler göteborgare engagerat sig till stöd för de som riskerar att drabbas.

I Västra Frölunda finns aktivistnätverket Agera Göteborg där Ysolina Munguia Lundin var aktiv när hon träffade Rasha Alosman, flykting från Idlib i Syrien och boende på andrahandskontrakt i Västra Frölunda sedan 2017.

– När vi förstod att omkring 60 familjer i området riskerar att bli av med sina bostäder ville vi hjälpa till och stötta dem. Vi har haft möten med familjer och tillsammans ordnat med tältaktioner i centrum och mailaktioner riktade till politiker.

Bland annat har Agera Göteborg tillsammans med organisationen Skiftet börjat samla in namnunderskrifter för att stoppa avhysningarna av nyanlända, inte bara i Göteborg utan även på andra håll i landet. Läsa mer här.

Namnlistorna ska lämnas in i samband med fastighetsnämndens sammanträde 24 maj. Då ska politikerna i fastighetsnämnden åter behandla det medborgarförslag, Göteborgsförslaget 6348, som bordlade vid mötet i april.

Unik möjlighet
Medborgarförslaget pekar på att fastighetsnämnden nu har en unik möjlighet att med ett beslut förhindra att 2 700 personer (1 000 hushåll) blir bostadslösa, varav 386 barnfamiljer. Det enda som är förenligt med att motverka segregation och följa barnkonventionen är att låta dessa människor få bo kvar. Det kan ske antigen genom att kontrakten görs om till förstahandskontrakt eller att de görs om till kommunala kontrakt.

Medborgarförslaget som samlat 344 röster bland göteborgarna har utarbetats i en arbetsgrupp inom nätverket Torslanda Tillsammans. Det startade 2015 när många flyktingar anlände till Göteborg för att involvera Torslandabor i flyktingmottagandet. Man anordnade bland annat språkcafé och kompiscafé, träffpunkter som blev viktiga för många av de kommunplacerade som under en tid fick lov att bo på Lilleby camping. När dessa sedan erbjöds andrahandskontrakt på olika platser i staden hjälpte nätverket till med flytten.

Få politiker möter nyanlända

Leif Andersson


– Vårt fokus nu är att våra nya vänner från Lilleby, cirka 170 familjer som vi sedan 2016 byggt relationer med och fortfarande har kontakt med, är på väg mot hemlöshet. Men vi kämpar för att alla berörda ska kunna bo kvar men håller särskild uppmärksamhet på barnfamiljerna, säger Leif Andersson.

– Det är få politiker i Göteborgs Stad som möter nyanlände utifrån deras verklighet, påpekar han, och att de olika nämnderna hanterar frågor som berör integration utifrån sina respektive agendor motverkar integrationsprocessen.

– När de nyanlända flyttade in på Lilleby hördes protester från en mindre grupp som menade att det var det värsta som kunde händ. Verkligheten har sedan visat att det inte blev några problem alls.

Leif och övriga i Torslanda Tillsammans har, förutom medborgarförslaget, skrivit flera brev till politiker där man påtalat ett problem som gäller lika i Göteborg som i övriga Sverige, att det inte från början funnits en plan med tydliga mål för hur nyanlända på fyra, fem år ska kunna nå egenförsörjning

– Den kommunala processen bygger på att man föds i Sverige, går i skola, utbildar sig till ett yrke och anmäler sig till Boplats Göteborg vid 18 årsålder. Så fungerar det inte för nyanlända.

Brev från de boende
Även Support Group Network, som räknar dem som riskerar att bli av med bostaden bland sina medlemmar, har engagerat sig i frågan. Bland annat har man medverkat till det brev som de boende själva ställt till politiker i Göteborgs stad. Där pekar de på Barnkonventionen, numera införd i svensk lag:

”Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.” (artikel 3) ”Barn har rätt till skälig levnadsstandard, till exempel bostad, kläder och mat.” (artikel 27).

De boende framför också att hemlöshet ”riskerar att belasta en redan hårt ansträngd socialtjänst och sjukvård helt i onödan. Att ge personerna förutsättningar att fortsätta bidra i samhället, genom ett långsiktigt boende, är mer kostnadseffektivt”.

Bo Silfverberg