Inkludering är en process där alla kommuninvånare behöver vara både målgrupp och aktörer. Den erfarenheten leder kommunerna i både Trollhättan och

Vänersborg till att vilja arbeta i partnerskap med aktörer i civilsamhället.

I Trollhättans Stad väljer man att hellre tala om inkludering i stället för integration, förklarar Katarina Nyman som är hållbarhetsstrateg vid kommunstyrelseförvaltningen.

– Integration har traditionellt använts för att beskriva processer där nyanlända eller utrikes födda ska ”ta sig in i” det svenska samhället. Men självklart handlar det om en tvåvägsprocess där samhället också behöver vara öppet för att det ska kunna ske. Till exempel tycker jag att man kan prata om innanförskap som en motpol till det utanförskap som man brukar tala om när det gäller segregation.

Kommunen möjliggörare

– Och eftersom inkludering omfattar alla kommuninvånare blir det ett begrepp som öppnar för fler verktyg och metoder. Kommunens roll bör vara att möjliggöra de processer som krävs för att inkludering ska kunna ske.

Hon tar samhällsbyggnadsfrågor som exempel där kommunens roll är att säkerställa att staden är till för alla och att invånarna kan mötas i olika sammanhang.

– Det måste förstås ske i medskapandeprocesser där invånarna är både delaktiga och har inflytande. Men inkludering sker också genom privatpersoner eller föreningar utan att vi är ansvariga, även om det ofta sker i någon form av samverkan mellan staden och civilsamhället.

Varje förvaltning arbetar på sitt sätt med dialog eller medskapandeprocesser. Det finns även politiska råd med representanter från civilsamhället såsom Invandrarrådet (som håller på att få ett annat namn), Pensionärsrådet och Funktionsrättsrådet.

I Trollhättan är man på väg att tillsammans med Support Group Network ingå ett Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) med tanken att även i Trollhättan skapa ett Interkulturellt Centrum. Det ingår i målen för mandatperioden att ingå fler sådana partnerskap eller annan formaliserad samverkan med civilsamhället.

– Jag tycker att situationen som vi har nu med Covid-19 verkligen visar att vi behöver samverka i högre grad, säger Katarina Nyman.

Flera syften fördel

Om ett projekt kallas för en integrationsinsats, till exempel språkcafé eller språkvänsaktivitet, finns det risk för att man bland etablerade svenskar bara når de som redan är engagerade eller intresserade av integration. Nyanlända deltar eftersom de i sin livssituation har ett behov av insatsen.

Vill man nå framgång, menar Katarina Nyman, är det bättre om ett projekt samtidigt innehåller flera syften och svarar mot flera olika behov. Hon tar ett projekt med IT-guider på biblioteken som ett gott exempel. Det har två huvudsyften: att öka äldres digitala kompetens för ökad självständighet och att underlätta integration eller inkludering för nyanlända ungdomar.

– Eftersom det finns ett stort behov av att öka äldres digitala kompetens får verksamheten många besökare och därmed blir integration möjlig.

IT-guiderna rekryteras från Språkintroduktionsprogrammet på gymnasieskolan. De utbildas genom föreningen Enter Sweden/IT-guide Sverige. IT-guiderna arbetar i biblioteken och ibland träffpunktsverksamheter för äldre. Insatsen är gratis och anpassas efter besökarens behov. Ungdomarna stora möjligheter att vara med och utveckla verksamheten.

En utvärdering visar att 100 procent av besökarna kan rekommendera verksamheten för en vän. Ungdomarna berättar bland annat att de lärt sig språket snabbare, fått ökad studiemotivation, större förståelse för det svenska samhället i stort och så kallade ”svenska koder”, ett större samhällsengagemang och att de lärt sig mycket om svenskt arbetsliv.

Alla perspektiv behövs

Även i Vänersborg är kommunens ambition att så många som möjligt ska med i de processer som ska möjliggöra inkludering. Det förklarar Erika Johansson, utvecklingsledare med ansvar för social inkludering vid kommunens avdelning för hållbar utveckling.

Hon talar om inkludering som en övergripande process där integration kan vara en del.

– Själv arbetar jag på kommunstyrelsenivå och är med om att staka ut den strategiska inriktningen och hitta metoder för inkludering som fungerar. För att lyckas med det behöver jag arbeta tillsammans med dem i förvaltningarna som jobbar nära våra medborgare, eller invånare om de ännu inte har medborgarskap, och som är mer experter på det än vad jag är.

– I kommunens alla verksamheter behöver vi, oavsett om frågorna handlar om integration eller funktionshinder eller annat, ha med både invånarnas perspektiv och professionens.

Erika Johansson arbetar med ett strategiskt nätverk som nyligen bildats i kommunen. Det ska underlätta samverkan kring integrationsfrågor över förvaltningsgränserna. Själv leder hon en operativ grupp med tjänstepersoner. Det finns även en strategisk chefsgrupp och hela nätverket har en förankring i kommundirektörens ledningsgrupp.

Corona gav knuff

Det finns ännu inte några påtagliga resultat av arbetet i nätverket bland annat på grund av den uppkomna coronasituationen. Men samtidigt, just de erfarenheter som omställningen på grund av corona givit tycks arbetet med inkludering ha fått en skjuts framåt.

– Jag samordnar nu en grupp för samhällsstöd till invånare och har fått erfarenheter som vi behöver ta med oss i det strategiska arbetet. Vi har hittat nya mötespunkter med föreningar och personer som vi behöver samarbeta med. Inkludering rör så komplexa frågor att vi måste få med så många perspektiv som möjligt.

Ett viktigt mål som Vänersborgs kommun satt upp är att alla elever ska uppnå sina kunskapsmål. Erika Johansson pekar på att det är många faktorer som tillsammans kan göra det möjligt eller försvåra.

– Om det är en person med funktionsnedsättning, om personens föräldrar inte pratar svenska i hemmet eller om man inte vet vilka kontaktvägar som finns eller vilka rättigheter man har. Det är så mycket kring varje arbetsområde och mål och där behöver vi fler perspektiv. Jag hoppas att vi kan bygga vidare på det sätt att arbeta som vi snuddat vid i coronafrågorna.

Prata med alla eller vissa

Det hon syftar på är hur man lyckades nå ut med information om viruset och smittorisken. Ambitionen att nå alla med information fanns självklart, men det var Support Group Network som tog initiativ och uppmärksammade kommunen på att man specifikt behövde nå ut med information inför ramadan.

– Då är det muslimer vi talar om och hur ställer sig en kommun till det? Man vill ju gärna undvika att peka ut vissa målgrupper, konstaterar Erika Johansson, för det kan vara stigmatiserande.

– Jag utredde frågan brett och tog kontakter med myndigheter och trossamfund för att reda ut hur vi skulle förhålla oss som kommun. Myndigheten för stöd till trossamfund sa att i vanliga fall är det fantastiskt bra att informera brett och försöka få med så många som möjligt. Men i det här fallet, när det är både coronatider och ramadan: KÖR BARA, ut med information, hur ni än gör det är det bättre än att inte göra någonting!

Kvalitetssäkring

– Det ena behöver inte utesluta det andra, så nu gör vi en informationskampanj på väldigt bred front då vi vänder oss till alla invånare men även försöker få med utsatta målgrupper extra mycket.

Erfarenheterna av att samverka kring samhällsinformation visar att en kommun hela tiden måste lyssna efter fler perspektiv och inte slå sig till ro med övertygelsen att man gör det som behövs på det sätt som krävs.

– Vi kan göra hur bra grejor som helst, men om vi inte gör det för rätt person, i rätt tid eller på rätt plats får det inga effekter ändå. Att föra dialog är en fråga om kvalitetssäkring.

När det gäller funktionshinder finns det redan ett råd att föra dialog i, men inte beträffande andra former av inkludering. Men frågan om att arbeta med Idéburet offentligt partnerskap med exempelvis Support Group Network finns på dagordningen.

– Politikerna var mycket intresserade när jag presenterade tanken, säger Erika Johansson. Sedan kom corona i vägen. Men vi har absolut börjat utreda frågan om IOP – i positiv anda, vågar jag säga.

Bo Silfverberg

Läs mer

• Orden som befriar – eller kväver
• Behöver pröva nya vägar